jag vet, jag är en deppig människa.. kommer nog aldrig att läka.



trött.. mentalt och psykiskt, både i kropp och i själ. nu såhär efter jul känns allting tyngre, allt känns som det gjort hittills fast värre. när skall jag få mitt, ditt och vårat? jag längtar tills att den dagen kommer, vare sig här eller någon annanstans. man kan inte vänta hela livet på något som lovas dag ut och dag in, för att behöva påminna om samma sak varje dag tär på min själ och för att inte tala om oss.

en dag hoppas jag att du förstår, oavsett om det är med mig eller någon annan.

/M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0